Back again
Jaja, jag orkar inte skriva mer nu.
Filmrecension
Sjuk
Fasan, trots att jag drack te typ nyss så har jag ont i halsen.
Kollade på VMfinalen nyss. Tyskland-Brasilien. 2-0 till Tyskland efter två riktigt bra räddningar ev Angerer. En på straff och en på frispark. Hon är numera historisk i och med att hon har hållit nollan i över 500 minuter i sträck i VMsammanhang.
Jag orkar inte skriva mer nu. Borde egentligen göra geografi, men får se när jag tar mig an den...
Jagskiterialltvadrubrikerheter
Nu blir det mat. Kyckling...
Lördag
Jag är världsäms på att komma på rubriker, men men...
Igår var jag och Ida i Kalmar. Jag piercade mig. Det var min fjärde och förmodligen sista. Sen gick jag och Ida till Fyra kök och åt. Ida år jordnötskaka och jag åt hamburgare med bacon och mozarella. Det var sjukt god!
I alla fall, piercing... Kommer in dit och säger att jag vill göra en septum (mitten i näsan), killen säger att det gör skitont. Jag bara, ehm okej. Lite nervös eller så. Sen går man in och tjejen säger att det gör skitont, fast egentligen inte om man jämför med bröstvårtan, som jag gjorde för tre veckor sen. Det gjorde väl ganska ont, inte så farligt faktiskt. Det värsta var att är hon skulle sätta i smycket så tappade hon det och fick skaffa fram ett nytt. Men det blev snyggt. Jag älskar det. Så skulle jag få en salva men de hade inga hemma så de skulle skicka den till mig eftersom jag bor en bit bort. Så när jag skulle skriva adressen sa killen att jag skulle skriva ner skonummer också. Då svarade jag att om jag skulle göra det fick han skicka med ett par skor också. Det var skoj.
Ida var med om diskriminering. Hon skulle köpa spel till Robin. Han är spelnörd så det var typ till ett gammalt spel. När hon skulle betala sa killen i kassan, du vet att de här är gamla spel va? Men Ida fick båda spelen för 200 istället för 300 så på så vis gick det ju bra.
Hur som helst en rolig dag.
...
Jag har så mycket jag vill få ur mig ikväll, men ingenting vill komma ut ur mig.
Ännu en dag
Jag menar, är inte detta en fråga om respekt? Alla vet väl att man inte sitter och skriker på bussen så varför är det då okej att spela musik på ungefär samma decibelnivå? Det går inte att svara, men musi är ju bra. Det är väldigt individuellt. Jag kan alla fall stå för min åsikt när jag säger att jag inte vill höra Boten Anna eller massa dåliga remixar på vägen till skolan.
Jag säger bara en sak, att snart rinner bägaren över...
Saknad
Alla dessa stunder som jag minns med er. Spela fotboll med morfar i hallen, gå till affären med mormor och klä ut mig i farmors saker. Så mycket kärlek som ni har skänt till mig, det glömmer jag aldrig. Fast samtidigt är jag rädd att jag ska göra det. Usch, vad konstig jag är...
Jag orkar inte skriva mer nu. Får inte ur mig något vettigt idag...
Poem
Önskar att jag var nära dig
Önskar du var kvar
Så jag slapp söka efter svar
Önskar jag fick hålla din hand
Men nu är du i ett annat land
Jag vill inte sluta gråta
Jag har så svårt att dig förlåta
Förlåta att du lämnade mig
Ensam kvar här, utan dig
Varför?
Det finns dagar då jag inte tänker på er, det finns dagar då jag inte tänker på annat. Det finns dagar då det går bra. Det finns dagar då jag bara bryter ihop. Det finns stunder då jag är arg på mig själv, det finns stunder när jag tycker synd om mig själv. Det finns bara en sanning i mitt liv. En enda betydelsefull sak. Det är att jag alltid kommer att älska er. Ni kommer alltid att vara mina förebilder.
Farmors envishet och livsglädje, morfars lugn och tålamod och mormors enorma kärlek och tillit. Alla tre så underbara personer som inte borde ha fått lämna jorden så tidigt. Jag hade behövt mer tid med er, mer tid att förstå allt. Mer tid innan ni lämnade mig.
Det jag behöver nu är någon som kan hålla min hand. Någon som vågar stå brevid mig oavsett vad jag säger eller gör, för jag vet själv att jag gör dumma saker och säger dumma saker. Jag vill bli älskad. Jag vill att någon ska våga hålla min hand genom den här perioden. Det var alltid ni. Ni var inte rädda att stå vid min sida. Ni fanns där brevid mig. Men vad ska jag göra nu?
Så mycket man vill göra, så lite tid. Trots att det just nu känns som enoändlighet. Att vara kvar här. Det känns som att man aldrig kommer få lämna det här. Det känns som att man aldrig kommer få ro. Det går så långsamt men ändå så snabbt. Jag vill inte dö, men jag orkar inte leva. Så är det bara...
Ytterligare en dag...
Försökte skriva någon dikt idag. Jag vill ha inspiration men det blir bara skit. Förut kom orden av sig själva, nu får jag sudda, stryka och det blir lik förbannat inte bra. Det är så skönt när orden bara kan flyta ur en och man har fått förklara sig på ett "fint" sätt. Hur som helst så blev dagens:
Minns dessa oförglömliga tider
Det är när jag tänker på dig
Mitt hjärta svider
Du som inspirerade mig
I detta oändliga hav
Det är dig jag saknar
När jag sitter vid din grav
Det är då mina känslor vaknar
Det enda jag söker är ett svar
På varför du lämnade mig ensam kvar
Jag har tillägnat farmor, morfar och mormor väldigt mycket tankar nu senaste tiden och jag saknar dem verkligen! Jag önskar jag kunde få träffa dem igen!
Men jag börjar lära mig att det inte går.
Vila i frid mina älskade
Trött!
Det skulle vara så skönt att bara kunna lämna allt och skita i det här, men vem är jag då? Vad skulle jag då ha att vara stolt över? Ingenting! Det finns inget jag har gjort hitills i mitt liv som jag är stolt över. Däremot har jag saker jag vill göra, men frågan är om jag kommer vara stolt över dem efteråt? Då kanske det bara känns som det gör nu, att det var väl inget att vara stolt över. Det hade väl vem som helst klarat av.
Som på filosofin när i skulle tänka över om vi hade gjort några stora livsval. Jag är 18 år och kunde inte komma på något. Förutom att jag någon gång har bestämt mig för att faktiskt leva. Men är det något att vara stolt över när man mår som jag gör?
Det jag vill göra med mitt liv. Jag vill göra lumpen, jag vill plugga till lärare och arbeta som det, jag vill skaffa barn, både egna och kanske vara fosterförälder. Det är så jag ser på mitt liv just nu. Men kommer jag att klara av det? Är det här bara en kris eller kommer jag alltid att vara såhär? Just nu känns det som det senare alternativet.
Jo, nu kom jag faktiskt på något att vara stolt över. Att jag inte har skärt mig på nästan två år. Men jag måste säga att det är väldigt lockande att börja igen. När alla de där sakerna kommer, att bara kunna göra något som stoppar dem för stunden. För just som det ser ut nu, så finns det inget annat. Jag vet inte vad jag ska göra när händerna börjar skaka, magen knyter sig och ticksen kommer. Jag vill liksom prata, men jag kan inte. Det jag oftast klarar av är att skriva, antingen för mig själv eller med någon. Men det beror också på. Det finns ytterst få personer jag klarar av att prata med på riktigt. Jag hade en psykolog för några år sedan. Jag kunde knappt prata med henne. Hon fick fråga och jag svarade. Problemet med mig är att jag kan tänka på hurvida jag ska säga en sak eller inte i timmar men när jag väl bestämmer mig så är det för sent.
Jag vill inte vara påträngande, det är det värsta jag vet men ibland måste jag. Jag är tacksam för att de personer jag faktiskt kan prata med finns där då. Men jag vill inte vara beroende v någon för att kunna må bra. Jag vill klara det själv. Det är bara så svårt.
Jag får dra en djup suck och gå vidare, eller något...
Skit!
Det känns så jäkla onödigt alltihop. Jag vill inte mer. Jag vill inte dö men jag orkar inte leva. Vad gör man då? Det känns som att allt jag gör är att vänta på att den här nereperioden ska gå över. Snart två månader på det... Eller ja, just den här perioden. För egentligen har det väl varit så här mer eller mindre i 4-5 år. Jag vet bara inte vad jag ska göra längre. Jaja, jag får väl se vad som händer...
Skit!
Födelsedag
Hur som helst, födelsedag. Jag har fått present av mamma och pappa. Av dem fick jag en vas, en skål och 5000 kronor. Men jag ska sätta in typ hälften på banken och spara dem. Sen ikväll kommer Kristina, Robban, Sofie och Fredrik. Då blir det tacos och tårta. Simon kommer väl hem på fredag också. Får se vad jag får av honom. Jag köpte ju faktiskt en stekpanna till honom för 300, så...
Men nu ska jag städa av lite så blir mamma glad.
På återseende