KarinBjerkhaug

Snön passar på att komma såhär sista dagen på året, en hel vecka efter julafton. Jaja, det är inget att göra någonting åt nu i alla fall men synd är det.

Jag hade tänkt sammanfatta 2007, men eftersom det skulle bli ett väldigt långt inlägg och jag skulle ändå inte få med allt så kortar jag ner det lite. Jag borde börja skriva dagbok 2008. Hur som helst så började 2007 bra. Men det vände under sommaren och jag har haft en del motgångar. Eller ja, det var väl att ta i. Jag har haft en motgång som har satt sina spår. Det har hänt en hel del bra saker 2007 också. Jag har börjat sista året på gymnasiet, vi har hunnit med två underbara Norrköpingsresor (jag och brudarna), jag har fyllt 18 (därav en av resorna), jag har mönstrat och blivit antagen till lumpen, jag har fått mitt första MVG, jag har nog aldrig träffat så mycket nya människor som under 2007. Men däremot ska 2007 avslutas med några av mina närmaste och det känns underbart.

Gott nytt år allesammans!

Det är inte utan att man ibland undrar, saknar han mig också ibland? För vissa dagar saknar jag honom otroligt mycket. Att prata med honom, mysa med honom och bara göra det vi brukade göra. Jag vet, jag har insett, att jag aldrig kommer få tillbaka honom men ibland undrar jag ifall jag kommer sluta sakna honom och det vi hade. För det var något bra, tycker i alla fall jag. Men när man sitter där och saknar honom som mest, då undrar man också: saknar han mig? Jag vet egentligen inte varför jag ställer mig den frågan. På något plan vill jag nog ha tillbaka honom och ibland kan jag sitta och tänka på allt jag kanske gjorde fel. Man funderar, var det därför han dumpade mig? Det är jobbigt att inte ha honom vid min sida för jag älskade honom så otroligt mycket. Jag älskar honom fortfarande otroligt mycket och det tror jag att jag alltid kommer göra.

Jag har inget nyårslöfte till det nya året men jag utlovar alla fall att försöka ta nya tag och börja om på nytt. Jag har ju ändå chansen när jag rycker in. Nyårslöften är bara saker som får folk att verka duktiga, men det är ytterst få som håller de där löftena. Man ska inte lova saker för att det är ett nytt år, man ska lova saker för sin egen skull och för de människorna som står nära en. Så att alla kan må så bra som möjligt. Så det är inte för att det kommer ett nytt år jag ska försöka ta nya tag, det är för att jag behöver det.

Jag saknar dig, så är det bara...

För i min familj äter vi alltid skinka med dopp dagen före julafton, det vill säga idag. Det ska bli så gott. Det är en av de största anledningarna till att jag aldrig skulle klara av att vara vegeterian. Hur som helst, imorgon är det julafton och jag har fortfarande ingen julstämning. Hoppas att det alla fall blir en bra dag.

God jul och gott nytt år allesammans!

Jullovet kommer mer välbehövligt än någonsin känns det som. Jag behöver en chans att vila upp mig och slippa tänka på skolan. Det enda som skrämmer mig är att det kommer bli en del hemmasittande och jag vet inte om jag egentligen pallar det. Sen vet jag inte ifall jag pallar att hitta på något heller egentligen. Jag vet ingenting när jag tänker efter.
I alla fall. Ikväll är ingen bra kväll. Fingrarna skakar och just nu vill jag bara komma bort.

Jag orkar inte skriva mer, för jag vet inte hur jag ska säga det...

Just nu är jag ganska trött. Inte trött, sömnig, utan trött på livet. Jag vet egentligen inte varför men det går tungt just nu. Den där klumpen i bröstet vill bara inte försvinna och tankarna har kommit för att stanna. Men vad gör man åt det? Det jag gör är att inbilla mig själv att allt har ett syfte eller en mening. Jag vill hoppas på att det är så men oftast är det bara väldigt svårt. Gång på gång försöker man intala sig själv att allt har en mening. Kan det vara så enkelt?
Jag saknar en viss person. Idag behöver jag inte nämna namn, huvudsaken är att jag själv vet vem det är. Jag saknar det livet jag hade då  och den tryggheten. Den livsglädjen jag faktiskt hade där ett tag. Jag önskar att det bara kunde vara som det en gång var. Men egentligen vet jag inte om jag innerst inne vill det. Vill jag ha det som det var innan? Var det verkligen bättre då eller känner jag mig bara ensam? Om jag ska vara ärlig så vet jag inte. Jag önskar att jag hade svaret. Fast egentligen kan svaret bara vara en sak för jag vet egentligen att det aldrig kommer bli som förr. Det är bara att lära sig att leva från där jag är idag även om jag verkligen inte vill det egentligen. Egentligen vill jag bara försvinna. Sluta ögonen och bara försvinna.
Som sagt, trött. Men såhär är det. Jag kommer att vara kvar. Jag är för envis för att ge upp och för nyfiken för att inte kuna se vad som kommer hända mig i framtiden. Jag ha inte skärt mig på två år. Så är sanningen, jag har skärt mig och det är inget jag på något sätt är stolt över men det har fortfarande hänt. Jag har inte gjort det på två år, det är jag däremot stolt över. Jag kan ärligt säga att jag många gånger har funderat på att göra det och varit nära på att ta steget, men jag har hindrat mig själv. Det är jag glad över. Jag vill aldrig skära mig igen för det är inte min utväg.


Jag hoppas att jag snart kan se en ljuspunkt, för just nu är det ganska mörkt.

Jahapp, idag bar det av till Kalmar. Först gick mamma och jag på IKEA. Sen åkte vi in till stan. Mamma gjorde sitt och jag fikade med Gustav och så gick vi lite på stan. Trodde att det skulle kännas konstigt, men det kändes bara bra. Det är verkligen skönt att vi är vänner och att det funkar. Jag behöver det, kah man säga så? Men i alla fall så är det skönt att vara vän med honom. Skönt att ha någon att prata med. Visst önskar jag ibland att det vore vi två igen, det gör jag. Men när jag inser att det inte kommer hända så är jag bara glad över att ha kvar honom som vän. Någon gång kom man på sig själv med att man tänkte som att vi fortfarande var tillsammans, men då fick man helt enkelt förklara det för sig själv, eller vad man ska säga och det kändes ändå bra. Jag är nöjd.
   Sen köpte jag faktiskt en t-shirt och en skjorta också. t-shirten var svart och så stod det Hug me or I shall destroy you på. Sen köpte jag en brun skjorta.

Pallar inte skriva mer nu. Är skittrött och väntar bara på att klockan ska gå...

Just för tillfället har jag två olika nedräkningar. En ligger på fyra dagar och en på 22 dagar. Den senare är nog ganska enkel att lista ut, tror jag. Men vi börjar med den första, det är nämligen bara fyra dagar kvar tills Anna, Emmy och jag sätter oss på tåget norrut mot Norrköping. Vad ska vi göra där? Allt som våran budget håller för, säger jag. Vi ska alla fall gå på puben, sen blir det väl någon filmkväll (typ söndagen för vi måste nyktra innan vi åker hem), sen pratade vi om någon vin, kex och ostkväll, sen ska vi säkert partaja och massa skoj. Kom på nu att Daniel har ett wii också. Där ska vi visa vem som är mästare på bowling! Sen har jag även en del andra planer som jag inte tänker yttra mig om här, haha! Det finns en sak som kan göra våran resa dålig, men det ska vi se till att den inte gör. Snart är det dags att börja packa. Ska försöka skära ner lite på packning den här gången och jag tror att jag kan lyckas med det. Det jobbiga är täcket och kuddarna men jag löste det bra förra gången så än finns det hopp.

Så har vi då den andra nedräkningen. Såklart det är till julafton, vad annars? Jag älskar julen. Med alla sakerna som hör till. Snö (förhoppningsvis), ljus, grandoft, ledighet, god mat, godis, Kalle Anka, myset och allt det där. Självklart gillar jag julklapparna men det känns som att jag hade kunnat leva utan dem om det inte var en mysig tradition. Jag gillar traditioner. Till exempel har jag varje år sett varje avsnitt av julkalendern. Med undantag för några år i högstadiet ungefär. När sen pappa ville se på trav igår istället för att jag skulle få se första avsnittet av årets, då blev jag sur. Men till slut vann jag. Det enda jag inte gillar med julen är stressandet. Det hatar jag verkligen, men jag hoppas att jag har lyckats undvika det iår genom att redan ha handlat alla julklapparna. Nu är det bara dags att slå in dem, men det måste jag vänta med tills julstämningen har kommit igång, annars kommer jag bli sur på mig själv senare.

Får skriva mer snart igen. Har en del att få ur mig, men jag orkar inte riktigt idag...