KarinBjerkhaug

Att en människa ska slitas från jorden bara 15 månader gammal utan att fått ha upptäckt den. Att någonting kan hända så snabbt och få ett sådant hemskt avslut är ett mysterium. Att någonting så oskyldigt och barnsligt som att gunga ska kunna leda till ett hemskt öde för detta barn, för föräldrar, mor-och farföräldrar och för hans storebror som nog ännu inte kan förstå att hans lillebror för alltid är borta. Man undrar hur någonting sånt här egentligen kan få hända. Livet är inte rättvist, inte det minsta. Det finns en person som har mist båda sina föräldrar, alla sina syskon, ett barn och nu ett barnbarn. Borde det inte finnas en gräns för hur mycket man ska behöva gå igenom?
   Egentligen kanske jag inte borde uttala mig om detta eftersom jag själv aldrig träffat lillkillen, men ändå har jag varit med i sorgearbetet. Mathias var farbror och gudfar till denna kille och man har fått funnits där för honom och jag kan lika lite som han förstå hur detta kunde hända. Jag kan inte säga emot när han säger att det är så fruktansvärt orättvist. Hur gör man när man kommer hem till en familj av farfar, (farmor) och farbröder och faster som är mitt uppe i sorgen? Kan man göra mer än att ge dem en varm kram och lyssna på vad de behöver säga? Jag kan fortfarande inte förstå hur ågonting sånt kan hända och hur världen kan vara så orättvis.

Vila i frid, lillkilen!