KarinBjerkhaug

Ytterligare en dag av meningslöshet. Jag vill inte hålla på så här mer.
Försökte skriva någon dikt idag. Jag vill ha inspiration men det blir bara skit. Förut kom orden av sig själva, nu får jag sudda, stryka och det blir lik förbannat inte bra. Det är så skönt när orden bara kan flyta ur en och man har fått förklara sig på ett "fint" sätt. Hur som helst så blev dagens:

Minns dessa oförglömliga tider
Det är när jag tänker på dig
Mitt hjärta svider
Du som inspirerade mig
I detta oändliga hav
Det är dig jag saknar
När jag sitter vid din grav
Det är då mina känslor vaknar
Det enda jag söker är ett svar
På varför du lämnade mig ensam kvar

Jag har tillägnat farmor, morfar och mormor väldigt mycket tankar nu senaste tiden och jag saknar dem verkligen! Jag önskar jag kunde få träffa dem igen!
Men jag börjar lära mig att det inte går.

Vila i frid mina älskade