Varför?
Varför är det såhär? Varför kan allt inte vara bra. Varför ska det göra så ont att sakna er? Varför kan jag inte se tillbaka på det som en bra sak? Varför ska jag fortsätta att vara besviken på att ni lämnade mig? När ska jag inse att ni inte kommer tillbaka? Jag kommer alltid att älska er, det vet jag, men varför ska det vara så svårt för mig?
Det finns dagar då jag inte tänker på er, det finns dagar då jag inte tänker på annat. Det finns dagar då det går bra. Det finns dagar då jag bara bryter ihop. Det finns stunder då jag är arg på mig själv, det finns stunder när jag tycker synd om mig själv. Det finns bara en sanning i mitt liv. En enda betydelsefull sak. Det är att jag alltid kommer att älska er. Ni kommer alltid att vara mina förebilder.
Farmors envishet och livsglädje, morfars lugn och tålamod och mormors enorma kärlek och tillit. Alla tre så underbara personer som inte borde ha fått lämna jorden så tidigt. Jag hade behövt mer tid med er, mer tid att förstå allt. Mer tid innan ni lämnade mig.
Det jag behöver nu är någon som kan hålla min hand. Någon som vågar stå brevid mig oavsett vad jag säger eller gör, för jag vet själv att jag gör dumma saker och säger dumma saker. Jag vill bli älskad. Jag vill att någon ska våga hålla min hand genom den här perioden. Det var alltid ni. Ni var inte rädda att stå vid min sida. Ni fanns där brevid mig. Men vad ska jag göra nu?
Det finns dagar då jag inte tänker på er, det finns dagar då jag inte tänker på annat. Det finns dagar då det går bra. Det finns dagar då jag bara bryter ihop. Det finns stunder då jag är arg på mig själv, det finns stunder när jag tycker synd om mig själv. Det finns bara en sanning i mitt liv. En enda betydelsefull sak. Det är att jag alltid kommer att älska er. Ni kommer alltid att vara mina förebilder.
Farmors envishet och livsglädje, morfars lugn och tålamod och mormors enorma kärlek och tillit. Alla tre så underbara personer som inte borde ha fått lämna jorden så tidigt. Jag hade behövt mer tid med er, mer tid att förstå allt. Mer tid innan ni lämnade mig.
Det jag behöver nu är någon som kan hålla min hand. Någon som vågar stå brevid mig oavsett vad jag säger eller gör, för jag vet själv att jag gör dumma saker och säger dumma saker. Jag vill bli älskad. Jag vill att någon ska våga hålla min hand genom den här perioden. Det var alltid ni. Ni var inte rädda att stå vid min sida. Ni fanns där brevid mig. Men vad ska jag göra nu?
Jag vill inte tro att jag är dum, jag vill inte vara beroende. Jag vill leva. Leva det liv jag är född till.
Så mycket man vill göra, så lite tid. Trots att det just nu känns som enoändlighet. Att vara kvar här. Det känns som att man aldrig kommer få lämna det här. Det känns som att man aldrig kommer få ro. Det går så långsamt men ändå så snabbt. Jag vill inte dö, men jag orkar inte leva. Så är det bara...
Så mycket man vill göra, så lite tid. Trots att det just nu känns som enoändlighet. Att vara kvar här. Det känns som att man aldrig kommer få lämna det här. Det känns som att man aldrig kommer få ro. Det går så långsamt men ändå så snabbt. Jag vill inte dö, men jag orkar inte leva. Så är det bara...
Kommentarer
Trackback
