KarinBjerkhaug

Jag hatar den där jävla telefonen till att ringa. Jag orkar inte vara trevlig och svara på frågor från folk som inte har med saken att göra. Jag orkar inte ens svara på frågor från folk som faktiskt har med saken att göra. Jag vill bara skrika åt dem att hålla käften och sluta fråga mig saker jag inte vet. Jag förstår väl att de antingen är nyfikna eller helt enkelt bryr sig, men jag orkar inte. Snart slutar jag svara i hemtelefonen, men det kan ju faktiskt vara pappa som ringer.

Allt jag vill är att skrika, gråta, slå någonting, vad som helst. Få ut alla känslor som bara biter sig fast och hånskrattar åt mig. Det gör ont i mitt hjärta, men jag måste bita ihop.

För bara någon natt sen drömde jag att jag gick i en skolkorridor. Kände inte igen den, men vet att det var en skolkorridor. Jag grät och alla försökte fråga vad det var och visa att de bryr sig. Jag orkade inte svara. Till slut blev det som i en film när rösterna ekar och allting runt omkring bara blir suddigt och diffust. Jag började springa och när jag kom till en återvändsgränd skrek jag allt vad jag kunde. Alla bara tittade på mig, men det var det som behövdes. Jag vet att jag har många vid min sida, men just nu behöver jag bara skrika. Jag skrek tills jag inte orkade mer och då la jag mig på golvet och grät. Alla stirrade på mig utom en. En lärare som jag inte kommer ihåg vem det var. Hon höll om mig och lät mig gråta ut. Frågade ingenting, det behövdes inte. Bara fanns där och höll om mig...
Jag kan inget om drömtydning, men tänkte skriva ner den här för det är en dröm jag vill minnas.

En annan sak jag hatar är egoistiska människor. Jag blir så jävla irriterad. Visst jag är också egoistisk, självklart. Det ligger i människans natur att vara egoist, men det finns faktiskt en gräns. Usch, vad trött jag blir...

Jag behöver en sån där säck som man slår på eller vad som. Väggen och mitt huvud börjar bli för hårt. Eller aa, huvudet börjar göra ont.


Var stark pappa, jag vet att du kan klara det här! Jag älskar dig!