KarinBjerkhaug

I dagens inlägg vill jag tacka min kära vän Petter för att han för några dagar sedan påminde mig om hur stark jag egentligen är. Han berättade att han mindes den gången när jag gick i ettan (på gymnasiet) och vi pratade om en kille som vi nu kallar för X. Många som besöker min blogg vet säkert vem han är, men i alla fall. Jag hade sagt att jag aldrig mer skulle vara hans andra handsval och för att det var jag och honom det handlade om så betydde detta väldigt mycket. Visserligen har inte detta någonting att göra med vilket stadie i livet jag är i nu och jag är faktiskt kompis med X. Men det Petter gjorde var att påminna mig om någonting som jag sagt för flera år sedan som visade på hur stark jag har varit och hur stark jag fortfarande kan vara.
Tack Petter!