KarinBjerkhaug

Varför är jag som jag är? Varför är detta som det är? Frågorna är oändliga, men jag har inga svar. Det har varit så många gånger jag bara har önskat att allt vore enkelt. Så många gånger jag har sökt ett enkelt svar. Det finns väl inga enkla svar, och det r därför jag är kvar här. Fortfarande på ruta ett. Var det inte så en av Patrik Isakssons låtar gick? Tillbaks till ruta ett. Jag kommer inte ihåg texten, men när jag hör titelt förstår jag. Jag vet hur det känns att hela tiden komma tillbaka dit. Oavsett hur många steg framåt jag tar slutar det med lika många tillbaka. Det jag måste söka nu är frid i mig själv. Det innefattar tillit till mig själv, tro på mig själv och framför allt livslust.
Just nu i denna studn när jag skriver om detta är det ganska svårt. Nu var det inget som fanns på ytan utan nu tog jag fram det och ticksen hade inte kommit innan. De kom nu. Precis när jag började skriva. Jag måste handskas med det. Så många gånger som jag har önskat att det vore lätt, men det ska inte vara lätt. Varför kan jag inte bara förstå det?
Jag måste lämna det som varit, jag måste ta tag i mitt liv...