KarinBjerkhaug

På folk som inte kan säga hur det är. Jag vet väl vad du vill, men frågan är vet du vad jag vill? För jag tror inte det...  Då hade du inte betett dig såhär. Jag vet mycket väl vad som hände, jag vet mycket väl hur våran "historia" har sett ut, om man nu kan kalla det så. Det betyder inte att jag vill ha dig. Alla fall inte som något annat än en vän. Just nu vill jag inte ha någon. Just nu klarar jag inte av det, och jag vill erkligen inte ha dig just nu.
Det finns så många saker jag stör mig på. På att du aldrig kan bestämma dig, på hur du rör dig, på vad du säger. Jag skulle kunna räkna upp tusen saker till varför jag inte vill ha dig som mer än en vän men ändå så verkar du undvika mig för att du tror att jag vill ha dig. Jag vet att du inte vill ha mig, jag vet att du egentligen älskar någon annan och det tänker inte jag förstöra för dig, för jag har ingen anledning att göra det. Visst skulle jag kunna ha en anledning, ingen vill väl ara ensam? Men jag har ingen riktig anledning till det.
Detta betyder inte att jag inte vill vara din vän, för det vill jag. Ibland blir jag bara så förvirrad.

Det spelar ingen roll vem detta handlar om, och ingen vet nog egentligen vem det handlar om. Jag tror inte ens den "drabbade" vet om det.