KarinBjerkhaug

Hela jag är just nu i upplösningstillstånd. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Att få beskedet att det finns en möjlighet att pappa har cancer och att den i så fall är väldigt allvarlig kom som en chock. Vad ska jag göra? Han får inte dö ifrån mig, jag kan inte tänka mig mitt liv utan honom. Inte än i alla fall. Han är för ung för att dö och för ung för att ha cancer. Inte min pappa. Jag har redan förlorat alldeles för många människor som stått mig nära, jag vet inte om jag klarar av att förlora en till. Bara att tänka att han kanske inte ens får se mig ta studenten, skaffa barn eller göra allt det där jag vill göra i mitt liv får mig att börja gråta. Tanken på att min pappa inte ska få bli gammal med mamma är outhärdlig.
Vi står en tuff helg till mötes eftersom de inte kan ta proverna förrens på måndag. Men snälla snälla, säg att det bara är en inflammation och att min pappa kommer leva i många år till...