Pappa
Jag har nog inte riktigt förstått att det är så allvarligt som det egentligen är. När läkarna säger att de har haft konferenser om honom och att till och med de är chockade över att han lever. Eftersom det pappa har gått igenom i de flesta fall leder till döden. Det är så overkligt och konstigt. Det känns som att man snart ska vakna upp ur den här drömmen och allt är som det alltid har varit. Hoppas bara att cellgifterna biter nu och att du klarar det här pappa. Vi är vikingar, du och jag. Klart vi ska klara det här...
Han kommer nog.
Tung läsning, jag kan nog inte förstå hur jobbigt det måste vara för er. När man som utomstående får reda på tragiska händelser så känns det alltid som man vill säga något, men så tänker man, vad skulle jag kunna säga som gör någon skillnad, och ofta så låter man bli istället. Lite feg känner jag mig då, men vad säger man? Som pappa själv så kan jag inte tro annat än att din är väldigt stolt över dig och över det liv han varit med och format!
Kram Håkan
Egentligen spelar det för mig ingen roll vad man säger, så länge man inte säger orden "jag förstår hur du känner" för det är de värsta orden man kan höra i ett sånt läge. Ingen kan förstå, för inga har gått igenom samma saker. Även om förloppet är detsamma så reagerar alla på det olika och har olika omständigheter. Huvdsaken är att man finns där som stöd och sen spelar det nästan ingen roll vad man säger.
