Nytt kapitel
Jag förstår inte vad folk pratar om när de säger att de ska inleda ett nytt kapitel i sitt liv. Jag vet att jag nämnde det i något av mina första inlägg här på bloggen. Att jag skulle inleda ett nytt kapitel. Detta bara ett tag efter att det tog slut mellan mig och Gustav. Men jag förstår fortfarande inte det där med nytt kapitel. Det känns som att jag bara fortsätter och trampar på samma gamla sidor.
När man säger att man ska inleda ett nytt kapitel menar man att man ska lämna något dåligt bakom sig. Jag, presonligen, vet inte hur folk gör. Lyckas de någonsin och hur vet man att man har lyckats? Behöver man över huvud taget inleda ett nytt kapitel? Borde det inte räcka med att göra det man redan har påbörjat så bra som möjligt? Jag vet inte. Det känns som att jag inte vet någonting längre.
Vad betyder att inleda ett nytt kapitel? Betyder det att man ska glömma det som varit, att man ska behöva flytta, att man ska glömma en viss person eller vad betyder det egentligen?
Jag, personligen, har nog aldrig avslutat något av mina kapitel. Jag har påbörjat många nya utan att direkt lyckas. Men den där grejen med att avsluta ett kapitel, det vet jag inte riktigt hur man gör. Jag är inte den personen som kan glömma något eller någon och gå vidare. Jag fäster mig vid det och sen finns det där, alltid.
Jag drar en djup suck. Hur vet man när man ska avsluta ett kapitel? Hur vet man när man ska börja ett? Ska jag börja ett nu, för som vi alla har märkt nu har jag problem att avsluta dem. Är det dags att starta ett nytt kapiteloch hur ska i så fall det se ut.
Jag vill komma långt bort när jag ska flytta och plugga. Jag vill till Dalarna av någon anledning. Då är frågan, kan det hjälpa mig att avsluta något kapitel? En ny plats. Kan lumpen få mig att avsluta något av mina kapitel? Jag har försökt tidigare, tro mig. Men jag vet inte hur man gör. Jag hoppas att något annorlunda mot hur mitt liv de senaste 18 åren har sett ut, att det ska få mig att avsluta något kapitel.
Jag har aldrig fått chansen att börja om på nytt. Jag har aldrig kommit till en plats där ingen vet vem jag är. Jag har aldrig fått chansen att visa mig. Mitt riktiga jag. För så tror jag att vi alla är. Vi är olika med olika personer. Varför är man det? Är det för att man är falsk eller är det för att man anpassar sig efter den man umgås med. Ibland känner jag mig falsk. Inte när jag umgås med en viss person utan när två personer som jag umgås med, och beter mig olika med, träffar mig samtidigt. När jag behöver på något sätt anpassa mig efter båda. Då känner jag mig falsk, för jag vet inte hur jag ska kompromissa med mig själv.
Det skulle vara skönt med att flytta. Då skulle jag kanske komma underfund med hur jag skulle kunna göra detta. Egentligen tycker jag inte om att umgås med flera samtidigt. Eller inte när jag är på dåligt humör i alla fall. För då kan jag inte hålla koll. Det känns som att bli attackerad från olika håll.
Jag har svårt att hålla mig till ämnet men nu är det bara tankarna som snurrar, och nu orkar jag inte skriva mer om det här.
På återseende
När man säger att man ska inleda ett nytt kapitel menar man att man ska lämna något dåligt bakom sig. Jag, presonligen, vet inte hur folk gör. Lyckas de någonsin och hur vet man att man har lyckats? Behöver man över huvud taget inleda ett nytt kapitel? Borde det inte räcka med att göra det man redan har påbörjat så bra som möjligt? Jag vet inte. Det känns som att jag inte vet någonting längre.
Vad betyder att inleda ett nytt kapitel? Betyder det att man ska glömma det som varit, att man ska behöva flytta, att man ska glömma en viss person eller vad betyder det egentligen?
Jag, personligen, har nog aldrig avslutat något av mina kapitel. Jag har påbörjat många nya utan att direkt lyckas. Men den där grejen med att avsluta ett kapitel, det vet jag inte riktigt hur man gör. Jag är inte den personen som kan glömma något eller någon och gå vidare. Jag fäster mig vid det och sen finns det där, alltid.
Jag drar en djup suck. Hur vet man när man ska avsluta ett kapitel? Hur vet man när man ska börja ett? Ska jag börja ett nu, för som vi alla har märkt nu har jag problem att avsluta dem. Är det dags att starta ett nytt kapiteloch hur ska i så fall det se ut.
Jag vill komma långt bort när jag ska flytta och plugga. Jag vill till Dalarna av någon anledning. Då är frågan, kan det hjälpa mig att avsluta något kapitel? En ny plats. Kan lumpen få mig att avsluta något av mina kapitel? Jag har försökt tidigare, tro mig. Men jag vet inte hur man gör. Jag hoppas att något annorlunda mot hur mitt liv de senaste 18 åren har sett ut, att det ska få mig att avsluta något kapitel.
Jag har aldrig fått chansen att börja om på nytt. Jag har aldrig kommit till en plats där ingen vet vem jag är. Jag har aldrig fått chansen att visa mig. Mitt riktiga jag. För så tror jag att vi alla är. Vi är olika med olika personer. Varför är man det? Är det för att man är falsk eller är det för att man anpassar sig efter den man umgås med. Ibland känner jag mig falsk. Inte när jag umgås med en viss person utan när två personer som jag umgås med, och beter mig olika med, träffar mig samtidigt. När jag behöver på något sätt anpassa mig efter båda. Då känner jag mig falsk, för jag vet inte hur jag ska kompromissa med mig själv.
Det skulle vara skönt med att flytta. Då skulle jag kanske komma underfund med hur jag skulle kunna göra detta. Egentligen tycker jag inte om att umgås med flera samtidigt. Eller inte när jag är på dåligt humör i alla fall. För då kan jag inte hålla koll. Det känns som att bli attackerad från olika håll.
Jag har svårt att hålla mig till ämnet men nu är det bara tankarna som snurrar, och nu orkar jag inte skriva mer om det här.
På återseende
Kommentarer
Trackback
