KarinBjerkhaug

Jag vet inte vad som hände igår. Hela kroppen började skaka och jag bara grät. Jag vet inte varför det hände heller. Jag sökte råd och fick det. Till slut lyckades jag sansa mig, men jag vet fortfarande inte varför detta hände. Tack så mycket för hjälpen, kompis! Det betyder mycket att veta att det finns någon där.
Hur som helst så ser jag inte den här panikattacken, om man kan kalla det så, som något bra. Jag vet inte riktigt vad jag ska tolka det som. Kommer det komma tillbaka fler gånger eller var det en engångsförteelse. Jag har ingen aning, men det var skrämmande. Ett tag trodde jag att jag skulle göra "det där", men det är jag glad nu att jag inte gjorde. Jag vill bara veta hur jag ska handskas med det. 
Jag hatar att leva såhär. Jag längtar tills jag ska flytta, helst långt bort så jag kan börja om på nytt. Eller i alla fall försöka. Där ingen vet vem jag är och jag kan välja vad de ska veta om mig eller inte veta om mig. 
Börjar få ticks nu, men jag försöker stöta bort dem. Fingrarna skakar, så ifall jag har skrivit fel är det därför. Fast jag ska inte skriva mer nu, ska tänka pånågot annat. Ska snart träna. Hoppas att det kan försvinna då...