KarinBjerkhaug

Ja, med första advent, julkalender och allt sånt mys runt hörnet har jag fortfarande ingen känsla av jul. Kanske får det mer när jag har städat klart rummet och tänt det där första ljuset. Jag älskar julen. När man var liten var det julklapparna som drog en, men nu är det snarare gemenskapen och maten. Det känns att man blir äldre, trots allt. Jag kan stolt säga att jag har inhandlat alla julklapparna. Det känns skönt och jag bara väntar tills man kan slå in dem. Det är såhär att jag älskar att slå in paket men vill inte göra det för tidigt på grund av att jag vill känna av julen när jag väl gör det. 
   Tyvärr så missar jag julkalendern imorgon på morgonen. Det har återgått till att bli en vana, en mysig vana, efter att man skulle vara cool i högstadiet och inte kunde se på sånt. Hoppas att det blir en bra julkalender iår! Tror faktiskt att den har kapacitet till det.  
   Andra advent tillbringar jag i Norrköping med Anna, Emmy och Daniel. Det kommer bli en underbar helg, får hoppas lite på att Daniel äger en adventsljusstake. Annars får jag lösa det på något annat sätt. Som ni kanske märker är jag van vid traditioner. Som när tomtar och granen sätts ut och alla sådana liknande saker.
   Jag tror det kommer bli en bra jul iår även om det var 3 år sen sist jag var singel på julafton. Men då slipper jag alla fall lägga ner tid och pengar på att hitta den där perfekta julklappen. Man får se det från den ljusa sidan.

Hörde en av de låtar som sätter sig starkast på mig nyss på radion. Barnatro med Stefan Sundström. Den påminner mig så himla mycket om mormor och morfar. Älskar den låten, helt enkelt! Texten kommer i nästa inlägg...