Saknad
Jag kom fram till nyss att ifall jag och Gustav fortfarande hade varit tillsammans så hade det varit ett år och nio månader idag. Det känns lite sorgligt när jag tänker på det. Jag saknar honom, det måste jag erkänna. Det känns fortfarande inte helt verkligt. Det känns bara som att vi är ifrån varandra ett tag och snart kommer träffas igen. Det är så typiskt mig att inte kunna komma över saker och ting och inse att det inte kommer ske. Gustav var verkligen en underbar människa. Jag älskar honom fortfarande, det kommer jag alltid att göra och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Vad som än händer. Någon dag kanske vi till och med kan bli vänner. Vem vet? Det är nog inte helt omöjligt.
Jag var bara tvungen att få ur det här.
På återseende
